LIMHAMNS HUNDDAGIS, BUTIK & DJURPENSIONAT

Perro sin Pelo del Peru (PSP) heter Inkas ras. Den är ovanlig i Sverige - den första hunden kom hit 1994 och än idag finns inte speciellt många. Att vi valde PSP var en slump som vi är mycket glada för nu. Dannes arbetskamrat visade sig ha en tik av denna ras och hon hade precis fått valpar när vi var där på besök. Vi hade en kort tid innan begravt vår andra boxer och hade bestämt oss för att nu väntar vi med hund ett tag, men vid besöket hos arbetskamraten kunde vi dock inte motstå denna lilla valp. Så gick det till när vi fick Inka. Hon är en fantastisk hund som är otroligt lättlärd och tillgiven men har också alla kännetecken för det som så kallade urhundar har. En av dem är att hon är skygg och gärna tar till flykt om hon känner sig hotad.
En PSP är mycket lojal och tillgiven mot sin flock och ägare. Med andra ord en hund som värnar om sin integritet och väljer sina vänner med omsorg -vilket kan ta tid - mycket beroende på hur människorna beter sig.

Att Inka trivs på dagiset är det ingen tvekan om. Det har vi bland annat märkt på hur besviken hon blir om vi någon dag bestämmer oss för att hon ska vara hemma och inte åka till dagis. Det är inte populärt!

Varje PSP har en egen personlighet och rasen är mycket läraktig. Den fattar snabbt vad den ska göra och är påhittig t ex kan den själv lösa olika problem både på gott och ont. Med hårt arbete och mycket motivation kan man nå långt i lydnad och agility. Men PSP kan också bli uttråkade och kräver en ägare med fantasi för nya utmaningar. Inka har tränat agility under flera år men blev faktiskt till slut uttråkad så då bestämde vi oss för att sluta.

Liksom Inkafolket dyrkar även PSP solen och föredrar att ligga länge på soliga och varma
platser. Detta har vi märkt på Inka som, när solen skiner, bestämt visar att hon vill att vi lägger ut hennes filt på balkongen så att hon kan ligga där och njuta.

Limhamns dagis valde vi bland annat för att vi fick ett fint bemötande vid första kontakten och att det var så trevligt ordnat i hundarnas boxar. Det kändes direkt som att här bryr man sig om hundarna och det är viktigt för oss.

//Bodil & Danilo

Jaa, varför valde jag just bullterrier? Det kan man ju undra ibland, när han sätter igång på allvar med diverse bullisfnatt.

Jag har alltid tyckt att bullterriern är en mycket speciell hund, de är så vackra. Många människor säger att de är fula, men det kan jag inte förstå! Jag är uppvuxen med hundar och det har alltid varit terrier, så jag är van vid terriertemperament och terrieridéer. Jag ville dessutom ha en kraftfull hund, utan att den skulle vara alltför stor. Så, det föll sig naturligt att jag skulle ha en bulle och det har jag inte ångrat, även om både min man och jag ibland frågade oss vad vi hade gjort när Totten var som allra värst. Nu har han lugnat ned sig väldigt mycket och vill mest kela och gosa och äta =)

Jag valde Limhamns hunddagis dels för att jag hade hört talas om er och att ni skulle vara mycket bra, dels för att jag hade mycket svårt att få en dagisplats till Torsten. Tyvärr finns det så många okunniga människor, även bland dagisägare, som borde känna till olika raser bättre. Många som jag var i kontakt med sade direkt nej när de fick veta att Torsten är bullterrier. "Fy, en KAMPHUND!!" var mångas reaktion och vi stod än en gång utan plats. Att begreppet kamphund inte ens betecknar en viss sorts ras, är det inte många som tycks vara medvetna om. En gång fick jag till och med specificera vilken typ av bullterrier jag har... bara det säger en hel del.

Till sist, ett stort TACK till er alla, för att ni gav Torsten och mig en chans och för att ni tar så väl hand om min lille sockerbulle!!!

//Linda Rosendahl

Hur jag valde min ras;

Jag var aktiv i Malmö Brukshundsklubb innan jag bestämde mig för att skaffa hund och det var vid en valputställning i malmö som jag för första gången kom i kontakt med Belgisk Vallhund/Tervuren .Det var kärlek vid första ögonkastet!

Inte långt därefter.1993 köpte jag min första tervuren som hette Caluha. Efter många år av lydnads och bruksträning,utlandsflytt mm så bestämde jag mig för att skaffa en vän till caluha och det blev Vimsa.

Vimsa fyller 2 år i oktober och är en tuff tjej som jag tränar lydnad och agility med.

Varför hunddagis?

För att det är nyttigt för henne att umgås med andra hundar och människor istället för att sitta hemma själv hela dagarna när matte arbetar.

På dagiset får hon gå ut på rundor,bli aktiverad .leka med andra hundar och lära sig att vara bland alla sorters hundar.

Vimsa trivs jätte bra med alla nya vänner hon har fått på sitt dagis!

Susanne